Bibliotek

Språk

Här-är-du

Adventsböcker

Alma-priset : en reflektion

 När årets ALMA-prisvinnare tillkännages 31 mars 2020 till Astrid Lindgrens minne har en utgallring skett mellan inte mindre än 240 kandidater. Utgallring är kanske fel ord, för när jag i all hast ögnar igenom listan över tilltänkta pristagare, känner jag att de flesta skulle kunna vara värdiga vinnare. Detta betyder inte att jag känner till varje namn, och att jag vill skryta om detta, det betyder bara att jag utgår från att varje kandidat är ungefär lika värdig, i annat fall skulle de inte finnas med på listan. Själv skulle jag vilja premiera de flesta, men om jag bara fick välja tre stycken, så skulle en tänkt lista kunna innehålla följande namn: Robert Ingpen, Joke Van Leeuwen och Kate DiCamillio. Varför det, undrar någon? Det förklarar jag gärna. Sedan ska det bli spännande att höra vem som faktiskt fick priset, och hur fel jag hade. 😊 Jag inbillar mig att Astrid Lindgren skulle uppskatta om någon av de tre nedan fick priset, men går priset till en organisation så skulle hon bli lika glad. Själv föredrar jag om priset går till en person, för det blir personligare på det viset, men organisationer på det litterära området kan vara ett väl så gott val.
/ Staffan Engstrand barn- och ungdomsbibliotekarie


Robert Ingpen:

Robert Ingpen kommer från Victoria i Australien och föddes 1936. Han är författare, men kanske, vid sidan av sitt konstnärskap, framför allt illustratör. Hans oerhört vackra, detaljerade, närmast superrealistiska sagoskildringar är kort sagt makalösa. En av mina favoriter är hans illustrationer till Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum. Det är en fröjd att njuta av hur han tillför texten så många dimensioner, utan att därför ta över berättelserna. På ett skimrande vis förtydligar han de tre figurernas karaktärer. En klassiker som Det susar i säven av Kenneth Graham blir i Robert Ingpens illustrerade version en enastående djupdykning ner i naturen, och ur ett grodperspektiv. Jag älskar hans förmåga att softa sina illustrationer. Det ger dem sagotonen, en fond mot vilken han kan dramatisera.

Joke van Leeuwen:

Joke van Leeuwen finns egentligen inte utgiven på svenska längre. Berghs förlag gav ut Bobbels hemliga plan på svenska 1993, idag utgallrad och försvunnen från de flesta bibliotek i Sverige. Jag läste den då, och förundrades. Det är en tokrolig berättelse, lite grann i samma stil som Barbro Lindgrens berättelser. Joke van Leeuwen är holländska, född 1952. Uppvuxen i en konstnärsfamilj började hon tidigt sin kreativa verksamhet. I hemlandet har hon erhållit en rad fina priser för sina berättelser. Boobels hemliga plan handlar om en liten flicka som är övertygad om att blir hon bara rik, kommer hon också att bli glad och lycklig. Förutsättningarna för att hon ska lyckas är emellertid små. Hennes föräldrar är urfattiga, lever ett bohemiskt kringflackande liv, utan insikt om pengars värde. En rik morbror, räknar hon med, ska kunna komma henne till hjälp. Men faktum är att större fiasko har hon knappast upplevt. Berättelsen illustrerar tesen att frihet och lycka inte kan köpas för pengar, och detta görs med stor humor. Illustrationerna, som författaren själv svarar för, är av det naiva slaget, lika charmfullt utförda som texten i sig. Skulle Joke van Leeuwen erhålla ALMA- priset, ja då kommer säkerligen denna bok i nytryck på svenska. Om det inte blir hon får man vända sig till ett universitetsbibliotek för att få tag på berättelsen.

Kate DiCamillio Kate:

DiCamillio är född 1964 och bosatt i Philadelphia i USA. Hon har ett tonfall och en berättarröst som är omedelbart igenkännlig. Man ser direkt att berättelsen är skriven av henne, bland tusentals andra. Det är en stor gåva att kunna berätta så. Hon berättar sagolikt vackert, och hennes historier har alltid någonting hoppfullt över sig, hur svarta de än kan förefalla. Många av hennes berättelser handlar om att byta miljö, något hon själv gjorde som liten, och att lära sig knyta nya kontakter. Tack vare Winn-Dixie, hennes första till svenska översatta roman, är även namnet på en mataffär. Det blir också namnet på en hund. India Opals hund. Hon hämtar den i affären, och döper den efter affärens namn. Den är mycket luggsliten. India Opal bor med sin far i Naomi. Föräldrarna är skilda och modern har hon ingen kontakt med. Pappan är predikant, och det är också så Opal kallar sin far. Opal är en ensam flicka, inflyttad som hon är på en ny ort. Winn-Dixie blir för henne en dörröppnare, genom vilken den helt ensamma flickan gör nya kontakter, och till sist blir lite mindre ensam. Ja till och med den lite underlige pappan kommer plötsligt i ett nytt och lite klarare ljus. Lika charmfullt som denna berättelse är framförd, lika underhållande är hennes senare berättelser, så som t.ex. Louisianas väg hem, om en flicka som överges av sin farmor. Kate DiCamillios författarskap handlar i hög utsträckning om att ge sig ut på resor och äventyr, men att också, så småningom, att faktiskt landa någonstans, att komma till insikt om någonting (sig själv?) och om att hitta sig ett hem.

Högläsningsböcker om julen

86788
Av: Lindgren, Astrid
654
Av: Lindgren, Astrid
37726
Av: Lindgren, Astrid
73305
119510
253860
Av: Gahrton, Måns
270637
Av: Nilsson, Ulf
236380
Av: Norlin, Arne
235364
235365
Av: Nilsson, Ulf
256217
Av: Ask, Rikard
253602
Av: Angerborn, Ingelin
168004
Av: Stark, Ulf
177796
Av: Olsson, Lotta
222766
Av: Spont, Siri
267802
Av: Genar, Katarina
267996
Av: Ohlsson, Sara