Utställningen Konst i Ån startades som ett konstnärsdrivet projekt år 2002. Efter två års uppehåll är Konst i Ån tillbaka sedan 2014, nu i Norrtälje Konsthall/Norrtälje kommuns regi. Utställningen äger rum i och i anslutning till Norrtäljeån som rinner genom Norrtäljes innerstad ut i Östersjön.

Utställningen har inget övergripande tema, men ett viktigt begrepp i sammanhanget är platsspecificitet och hur man förhåller sig till Å-rummet. 

Konst i ån 2017

Konst i Ån 2017 invigdes lördag 1 juli. Utställningens tema var Människa som natur, där konstnärerna utifrån en gemensam text förhåller sig till textens innehåll och platsen i sina gestaltningar. Vad innebär det att gestalta tankegångar om vart människan slutar och naturen börjar? Är det ens är en relevant fråga? Hur ser ens vår relation till naturen ut? Konsten kan vara behjälplig i ett gestaltande av dessa funderingar då den på många sätt är fri i sitt uttryck och sina associationer. Konsten har även en förmåga att erbjuda andra perspektiv på dessa funderingar än till exempel politiken och vetenskapen. Genom konstens bearbetning av dessa frågor kan vi även få syn på oss själva.

Deltagande konstnärer och konstverk:

Helena Mutanen – Jus Sanguinis

Jus sanguinis (latin för 'blodets rätt') är en princip där rätten till medborgarskap eller nationalitet följer enligt en persons härstamning. Motsatsen är jus soli där medborgarskap bestäms efter vilket territorum man är född på. I Sverige tillämpas jus sanguinis men det finns också andra sätt att bli svensk medborgare på. Läs mer om Helena Mutanen här.

 

 

Sara Möller – HYBRIS

Unga begynnande träd vars rötter varsamt omsluts av handbyggda lerkärl, allanoggrant förankrade på sitt flytande skepp. De skira träden är hårt tuktade, somliga snärjda genom sammanflätade grenar, andra beskurna med udda ympningar. Här finns grenverk som tvingas in i trånga formationer eller ner mot underlaget med hjälp av tyngder. Verket HYBRIS är ett påstående om kontroll, om att finna ro i att konstruera, korrigera och stadga. Likväl om härskartekniker, maktmissbruk och antropocena illusioner.

Ylva Ekman - APOLLO – sista minuten/ Parnassius apollo

Apollofjärilen är Sveriges och Europas största dagfjäril, på 50 och 60-talet vanlig i största delen av Sverige och idag finns den endast på enstaka platser i östra skärgården, på Gotland och på Åland och i Åbo skärgård. Fjärilen lever på nektar från tistlar och väddklint och larven äter kärleksört och vit fetknopp. Apollofjärilen är fridlyst, rödlistad och klassad som nära hotad. Apollo, en romersk gud, musernas ledare samt ljusets och kulturens beskyddare. Konstens, diktens och vetenskapens gud.
Odlingslandskapets förändring har gjort det svårare för Apollofjärilarna att hitta föda,vi kan hjälpa fjärilarna genom att vara rädda om tistlarna och odla kärleksört och vit fetknopp nära tistlarna. Det är viktigt att växterna finns nära varandra för Apollofjärilen är inte så bra på att flyga.

SIMKA – Karin Lind & Simon Häggblom
KOKONGINER

Ett sorts folk mellan trädens rötter – spinner sina trådar - tar spjärn i jorden - när naturen tar spjärn å skriker - då människan blir till nya klumpar. Kokonginerna bildar kluster som löser upp och smälter sig samman. Den sociala strukturen förlöser dess röst – naturens röst Kokonginer ta plats! Läs mer om SIMKA här.

 

 

Helena Lambert - Antroposcen

En interaktiv scenkonstinstallation och ett sinnligt möte mellan människa och landskap. Antroposcen är ett interaktivt verk. Precis som titeln föreslår välkomnas besökaren att träda in på en scen och utifrån föreslagna aktioner, bli en aktör i verket. Verket erbjuder ett gyllene tillfälle för besökaren att både med kropp och tanke reflektera över sitt avtryck på jorden och sin relation till den omgivande naturen. Under utställningsperioden erbjuds förslag på dagliga interaktiva aktioner för besökare. Instruktioner för dessa finns att läsa vid entrén till Antropocen.
Performanceprogram finns vid entrén till Antroposcen och på facebooksidan Antroposcen. Gästartister är: Bruno Andersen, Lella Labolina Lif, Nikola Matisic, Katarina Rosén, Mia Crusoe.

 

Märit Lindberg – Vattenflöjel

Skulpturen ar utförd i målat trä. Tanken är en form som minner att allt hänger samman. Likt en vindflöjel som visar seglaren vindens riktning måtte vattenflöjeln ge oss kunskap om havets rehabilitering. Vi som människor har ett stort ansvar för den värld vi lever i. Människan är natur. Som kustbo har Östersjön ”hälsotillstånd” bekymrat mig mycket. Skillnaden i vår vik i Rumshamn är påtaglig till det sämre mot när jag var barn. Fisk, tång och alger som fanns förr har försvunnit och ersatts av slemmiga, illaluktande organismer. Det är skrämmande och jag känner stor sorg att lämna över problemet till barn och barnbarn.

Oskar Korsar - Lägesrapport från en flytande kista

Oskar har anlitat en båtbyggare i Norrtälje som bygger en båt som liknar en kista.
Båtbyggaren kommer att under vernissagen köra fram och tillbaks och deklamera olika meningar om naturen, skrivet av en person som arbetar med naturvård i Norrtälje. En kör kommer stå på bron och förklara likt den grekiska kören alla svåra ord som sägs. Placering utanför Åtellet.

 

Utställningen pågick till och med den 14 augusti.